Dela denna artikel

I denna artikel
kvinna som laddar bilen med monta-appen
Skrivet av banner

Även om branschen för elbilsladdning är en 2000-talsuppfinning, så har den på många sätt fastnat i 1950-talet. Under årtiondet före Visa och Mastercard var det snårigt att betala för saker och ting. Man var tvungen att växla mellan olika valutor och behövde använda fysiska kontanter. Ofta använde man ”resecheckar” liksom roterande kreditkonton i enskilda butiker, en äldre variant av lojalitetskortet, förutom att man ofta behövde ett kreditkonto för att bara köpa en enda vara.

Vi snabbspolar fram till 2023 där elbilsförarna ofta tvingas in i dagens motsvarighet till att ha på sig kontanter eller butiksspecifika kort – även i sitt eget land – bara för att kunna ladda bilen. Den här 2000-talsvarianten innebär att man måste ladda ner en ny app eller prenumerera på ett nytt laddningskort. Elbilsförare i hela Europa kanske måste krångla med inkompatibla kort och lägga timmar på att skapa ett konto, registrera en adress och lägga upp bankkortsuppgifter för nya appar – helt klart ett tidsödande irritationsmoment.

Visa förändrade allt för konsumenterna när det gick att slå samman alla olika kort som folk bar med sig till ett enda kreditkort som fungerade hos olika handlare. I dagsläget blippar folk gladeligen sina kort runt om i världen, utan att ägna särskilt mycket eftertanke åt de bakomliggande betalningsmekanismerna. Faktum är att det var en avgörande innovation som förändrade hur en vanlig transaktion går till.

När det kommer till elbilsladdning har utvecklingen tyvärr inte gått lika snabbt som för Visa. För en laddpunkt kan det finnas en QR-kod, en laddningsnyckel eller en fysisk kortläsare men som bara godtar vanliga bankkort eller möjligtvis nätverksspecifika kort. Och om användaren inte registrerar sig i nätverket kan laddaren inte aktiveras. Om elbilsförarens telefon saknar täckning är det dessutom otänkbart att ladda ner rätt app. Och så finns det kartor som visar tillgängliga och lediga laddpunkter, men som när man väl kommer fram visar sig vara sönder. Det kan bli riktigt krångligt.

Så vad gör Monta åt saken? Vi tredubblar ansträngningen när det gäller roamingtjänster i år. Varför? När vi nu stärker vår närvaro i ett splittrat europeiskt laddningslandskap tänker vi att om vi erbjuder det mest kompletta erbjudandet till elbilsförarna, samtidigt som vi får med oss de största laddpunktsoperatörerna på tåget, så kommer det att leda till framgångar för alla parter. Det betyder att vi nu har 300 000 laddpunkter som är tillgängliga via roaming i vår app, och därför fortsätter vi att värva de största operatörerna och hårdvarutillverkarna runt om i Europa. Vårt växande, specialiserade roamingteam arbetar också på många fler spännande projekt.

På samma sätt som vi på Monta försöker lägga till så många laddpunkter som möjligt på våra primära marknader, så utökar också värdplattformarna ständigt sitt erbjudande. Hubject har mer än 400 000 laddpunkter på sin plattform. Gireve har 254 000. Men bara för att en operatörs laddpunkter är ”tillgängliga” på någon av dessa plattformar betyder det inte att vi kan skriva ett virtuellt kontrakt i morgon och lägga till dem på vår lista över tillgängliga laddpunkter. Många av dem har oöverkomliga priser i sina nätverk, medan andra medvetet drar ut på processen. Protektionism är en vanlig företeelse när det gäller laddpunkter, och det behöver tecknas frihandelsavtal (eller något åt det hållet).

Men hur kommer det sig att vissa laddpunktsoperatörer inte vill dela sina laddpunkter? En del av dem är nöjda med sina nuvarande användare och utnyttjandegrad och känner inte att de behöver öppna upp sina nätverk. För andra handlar det om kapacitet och tekniska möjligheter. Christian Hahn, CEO på Hubject, var gäst på Montas podcast In-Between Charges, och han påpekade att många företag säger till honom att de helt enkelt saknar de utvecklingsresurser som krävs för att klara av de tekniska och avtalsmässiga delarna för att hantera utgående roaming till en rad olika aktörer samtidigt.

Ovanstående företeelser kan leda till att det går långsammare för oss att utveckla det mest omfattande roaming-erbjudandet, men det sätter inte stopp för vår målmedvetenhet. När laddpunkterna väl har blivit tillgängliga för Monta-förarna handlar det om att synkronisera efterfrågan och utbud. Vi har tusentals förare över hela Skandinavien, och i princip alla laddpunkter i Danmark är tillgänglig via vår app. Här råder det harmoni mellan utbud och efterfrågan. Även i Sverige har vi en god täckning.

Omvänt måste vi fortsätta att ha ett nära samarbete med våra partners och framhäva fördelarna med att göra deras laddpunkter tillgängliga för roaming. Så vilka är då fördelarna? Framför allt mer pengar, vilket borde vara tillräckligt som incitament. Pengarna kommer sig av att deras laddpunkter utnyttjas i högre grad. Utnyttjandegraden varierar kraftigt mellan olika laddpunkter, beroende på olika faktorer såsom plats, erbjuden effekt och tillgång. Laddpunktsoperatörer kan ha perfekt placerade laddpunkter, men om deras nätverk inte är tillräckligt kraftigt och tillgången begränsas till innehavare av ett visst laddningskort drabbas laddpunktens utnyttjandegrad. En underutnyttjad laddpunkt är en olönsam affär. Genom att göra sina laddpunkter tillgängliga för fler förbättras också elbilsförarnas upplevelse eftersom de får tillgång till en större pool av laddpunkter och alltså slipper oroa sig i onödan.

Summa summarum återstår det en hel del arbete med att bygga en samordnad elbilsladdningsmiljö. Det kommer förmodligen aldrig att finnas en enda superapp för elbilsladdning – även om det skulle vara fantastiskt – med tanke på alla samordningsutmaningar mellan länder och operatörer. Inte ens Visa och Mastercard dominerar alla länder i världen, men alla i branschen kan definitivt skärpa sig när det gäller att erbjuda en laddningsupplevelse som liknar den när du blippar ditt bankkort på bensinstationen. Vi jobbar vidare med saken.